Det var under pandemin, då man samlade in tester på 16-åringar i Stockholmsområdet. Hemma i huset i Älvsjö ringde det på dörren för att hämta sonens test och den som hämtade det var klädd i militär uniform. Jag har alltid ångrat att jag aldrig fick göra lumpen och nu var det jag som öppnande dörren och började prata och det landade i att han föreslog att jag skulle kontakta Hemvärnet. Sagt och gjort. Jag tycker att livet är som en bok med olika kapitel och jag vill inte läsa samma hela tiden, utan vill att det ska hända nya saker. Och ibland vill jag ha lite action, och framförallt, inte ångra mig efteråt för att jag inte tog chansen.
Jag var i ett läge i livet då jag hade mer tid, jag är 58 år och barnen var större och min fru och jag har alltid stöttat varandras intressen och utveckling. Det fanns inga hinder, så jag slog en signal. Det visade sig att de behövde bandvagnsförare i kompaniet. Varför inte, jag gillar ju att köra bil.
Jag fick som de flesta andra specialister i Hemvärnet börja min utbildningsbana med GU-F. Två veckor på Väddö skjutfält som var jättebra. Sedan fortsatte det med befattningsutbildningen och för min del alltså på bandvagn.
Jag kunde ingenting om motorer, så jag fick plugga en del, men allt går att lära sig.
Det har varit lärorikt att utsätta sig för nya saker, men det bästa med kursen var alla människorna, både kurskamrater och instruktörer, och att utmaningarna har blivit större och större. Bandvagn är en häftig maskin som tar sig fram överallt!
Jag ser fram emot att mina kunskaper ska komma till användning i kompaniet och att få vara den där viktiga pusselbiten i helheten för att vi ska kunna lösa vår uppgift. Jag är musiker i det civila och jag ser att det finns tydliga paralleller mellan engagemanget i Hemvärnet och att vara cellist i en symfoniorkester.
Även i en orkester är det en tydlig hierarki, där en stämledare är som en gruppchef och konsertmästaren är som kursens dagelev. Man måste följa instruktioner och ta ansvar för sig själv och det finns inte utrymme för så mycket frifräsande. Man är nära varandra, måste lösa konflikter som uppstår och ändå vara bra på att se helheten och förstå att laget är viktigt.