Att starta sommaren med kurs var ett bra val. Tio dagar på Ledningsregementet i Enköping tillsammans med tio kurskamrater på kursen lasthantering/ Marsch & Transport. Upplevelsen blev så bra som man hade hoppats på.
Att gå på kurs är intensivt, lärorikt och så många nya bekantskaper man får! Efter en behaglig tågresa till Enköping och upphämtning på stationen mötte jag några av kurskamraterna som också anlänt denna lördag. En säng och ett skåp blir min fasta punkt de närmaste 10 dagarna. Det blev en lugn lördagskväll men nya och gamla bekantskaper som dök upp och fyllde upp skåp och sängar. Kvällen kom tidigt och klockan ställdes för att hinna få frukost mm innan uppställningen dagen därpå.
Jag sov gott denna första natt och när klockan ringde var det bara upp och hoppa, ta fram grönkläder mm. När jag kom så långt som att kängorna skulle på tyckte jag att det såg lite underligt ut där de stod tillsammans på golvet. Jag tittade, lyfte och tittade och tittade på dem igen på golvet – nej! Nej! Det var två vänsterkängor!! En sommar och en vinterkänga. Jaha, inget att göra, det fick bli gummistövlar på helt enkelt, det var ju söndag så något förråd fanns det ju inte öppet. Gummistövlar tills förrådet öppnar på måndag, men då löste det sig.
Kursen lasthantering bestod av smått och gott av sådant man lärt sig tidigare och utmynnade i bra repetition och roliga övningar samt praktiserande av färdigheter med rullflakshantering, lasthantering, säkring av last och kranhantering. Kursen byggde vidare och gick över till Marsch och Transport där vår grupp fick stifta bekantskap med packgruppschefer och genomförde en övning som varade i två dagar med övernattning på annat logement. Att hantera sin lastbil, backa utan speglar, byta flak bland tallar på nästan obefintliga vägar, camouflera ekipagen, köra efter noter eller koordinater, lösa problem, samarbeta med olika personligheter var bara något utav kursens innehåll. Varvat med mycket skratt, stöttande av både kurskamrater, instruktörer och kurschefer gör att man orkar mycket mer än man tror. Kvällarna på logementet blev ibland sena men det uppvägdes ändå av att vi hade det så roligt tillsammans. Och som vanligt lämnar man kursen med lite vemod i hjärtat, vissa personer kanske man inte träffar igen, vissa när man minst anar – så är det att gå på kurs.
