Skrivet den 09 augusti av Eva Blomqvist

Det är tidig morgon och jag väntar på tåget som ska ta mig söderut från Härnösand. Om någon timme startar den sjätte kursdagen för bandvagnsgänget som jag igår hade glädjen att besöka.

Bilkåren har haft bandvagnsutbildning i Härnösand i mer än femton år, men detta år är speciellt. Vi kör för första gången ett pilotprojekt med en bandvagnsutbildning för enbart kvinnliga elever. Bakgrunden till detta är en tydlig önskan från Rikshemvärnschefen och ambition från Bilkåren att öka antalet kvinnor i Hemvärnet. Hela Försvarsmakten (och även våra civila samarbetspartners) vill ha så jämställda förband och organisationer som möjligt. De bäst lämpade bland både kvinnor och män skapar ett starkare försvar. Enkelt att förstå.

Under de senaste åren har andelen kvinnor som utbildat sig till Hemvärnet minskat. Då duger det inte att sitta med armarna i kors och inte agera för att nå målsättningen. Bilkåren har under de senaste två åren arrangerat informationsträffar riktade till enbart kvinnor. Några har kritiserat det, men faktum är att intresset från tjejer i alla åldrar har varit jättestort på de orter där vi genomfört det och många har tagit steget och blivit medlemmar och påbörjat en förarutbildning för placering någonstans i totalförsvaret. Det har lett till att de kårer som gjort träffar har lyckats höja andelen kvinnor bland de nya medlemmarna, och på den pågående bandvagnskursen är det fyra av tjejerna som kommit med i Bilkåren tack vare sådana träffar.

Initiativet att göra ett pilotförsök med en bandvagnsutbildning för bara kvinnor på väg till Hemvärnsbefattningar är ett annat konkret exempel på åtgärd.

Efter att ha besökt den pågående kursen i Härnösand och fört samtal med tjejerna som går den och kursledningen (som också är kvinnliga instruktörer) är jag övertygad om att vi gör rätt. Alla är rörande överens om att deras lust att gå utbildningen och förutsättningarna att lära sig på sina villkor gynnas av att det bara är kvinnor.

”Det bli mer avslappnat och man behöver inte känna att man är sämre än killarna.”

Hela gänget är vana att jobba med män på sina civila arbeten, vissa till och med i ganska mansdominerade yrken. ”Men det är skillnad, då kan man redan sin grej. Nu ska man lära sig, och då vill man vara trygg”, säger de. Så alla som drar slutsatsen att kvinnor som fått chansen att lära sig i en sån här miljö inte skulle fungera i ett förband med både kvinnor och män får förhoppningsvis sig en tankeställare. Kvinnor kommer att vara lika kompetenta och skickliga bandvagnsförare i förbanden som män, men vägen dit kan gå via den här typen av initiativ, där vi skapar en positiv lärmiljö där tjejerna ges möjlighet att nå sin fulla potential.

På denna pilotkurs är det av olika anledningar en liten elevgrupp, men som någon sagt, vill vi ha förändring måste det få kosta. Förhoppningsvis är detta början på något som kommer att fortsätta för att nå det övergripande målet om ett mer jämställt Hemvärn.

Det är med en känsla av glädje och stolthet som jag lämnar Härnösand denna gång. Våra ansträngningar leder åt rätt håll och Hemvärnet kan glädja sig åt att fler kvinnliga bandvagnsförare är på väg till förbanden.

Eva Blomqvist, generalsekreterare Bilkåren