Skrivet den 27 maj av Bilkåristen

Som Fordonsförare i insatspluton i Hemvärnet i nu tio år har jag fått vara med om en hel del. Det är alltid lika spännande, många nya utmaningar och lärdomar i ett högt tempo. I förväg vet man aldrig vad som kommer att hända, bara att det kommer att hända en hel del.

Den här fredagen på 18:e Hemvärnsbataljonens KFÖ började vi tidigt, min pluton har fått ett eskortuppdrag. Rikshemvärnschefen, Estlands militärattaché och några officerare är på väg till Gävle i en Blackhawk för att besöka vår övning.

Min grupp agerar förstyrka och vi anländer Gävleborgsgruppens område i vår Sprint (Pb8) en dryg timme innan de andra.
Området är redan säkrat av de våra och nu stängs grindarna, ingen mer får komma in. Gruppen placeras ut för att skydda området. Jag hamnar vid grinden och tar på mig skyddsvaktsrollen.

Foto: Per-Erik Krause

Vi stoppar några fordon, bl a renhållningsbilen som snällt får vänta utanför området tills momentet är över. Läget är lugnt men förväntningarna höga. Inte var dag man kommer i kontakt med en Blackhawk och när den väl kommer genom molnen, flyger en lov runt området och sedan landar 40 meter ifrån mig är jag helt pirrig och har ståpäls. Rikshemvärnschefen och hans följe kliver ur och mottas av bland andra Gävleborgsgruppens Chef Övlt Raymond Iller. De försvinner in i en byggnad. Helikoptern startar sina motorer igen, lyfter och ger sig iväg i ett moln av grus som blästrar oss som står vid grinden. Momentet är över, alldeles för snabbt.

Strax därpå kommer mc-ordonnansen, grindarna öppnas igen och resten av plutonen kör in på området med fyra sprintar till som ska ingå i transportens huvudstyrka. När de tagit över är det dags för min grupp att köra iväg till nästa stopp för VIP-besöket. Samma procedur där, vi rekar området och blir nu placerad att bevaka det bakre stängslet.
Mc-ordonnansen är länken mellan oss och transportskyddet och ser till att allt flyter på som det ska och att eskortstyrkan vet vart de ska när de kör in på området. Det är viktigt att framryckningen går smidigt och att det inte blir några oväntade stopp under färden.

Så fortsätter det i några timmar till, VIP-besöket eskorteras runt övningens insatsområde och besöker bl a batstaben, koket och en o-plats. Vår grupp fortsätter att agera förstyrka och resten av plutonen sköter eskortskyddet. Vi vet inte hela rutten från början utan får veta ett besöksmål i taget. Det kräver samarbete på flera plan, vi kan inte planera så långt i förväg, ändå måste allt vara förberett när eskortstyrkan kommer fram. Det gäller att bibehålla fokus under tid och i oväntade situationer. Klart det händer saker men inget som inte kan rättas till under färden. Vi avslutar eskorten på samma ställe där den började. Övningsmomentet är lyckat, alla är nöjda, besöket tackar för sig och vi drar vidare mot nästa uppdrag.

Det var första gången vi var en renodlad Sprint-pluton. Det är smidiga följsamma fordon som passar bra vid eskort. Dock saknar jag ksp-skytten på taket och förmågan till terrängkörning.
Det hände såklart mycket mycket mer under mina fyra dagars krigsförbandsövning, det här var bara ett moment. Men det var ett moment jag kommer att minnas länge, jag känner mig starstrucked av en Blackhawk.

Var rädda om er där ute
FoFö Berg