Skrivet den 18 oktober av Bilkåristen

Några veckor om året har jag möjligheten att byta ut mitt jobb som Bilkårens generalsekreterare mot att få vara ute och tjänstgöra som instruktör på våra kurser. Det är en fantastisk möjlighet att så nära få följa och vara en del av vår ”kärnverksamhet”, nämligen att utbilda fordonsförare till totalförsvaret.

Just nu är jag i Östersund och jobbar med en grundkurs bandvagn. Jag har mött ett otroligt positivt gäng där alla är sugna på att lära sig och tar sig an alla uppgifter med ett stort leende. Precis så vill vi ju att det ska vara på våra utbildningar. Vårt frivilliga engagemang är an stark drivkraft, inte bara för att göra insatser, utan i minst lika hög grad för att lära sig nya saker.

Idag, en söndag drygt en vecka in i första kursdelen, har vi ägnat åt oss fältarbeten. Det är förstås för att både ha förståelse för vikten av att göra kloka vägval i terrängen och att faktiskt veta hur man ska göra om det blir extra knixigt och kunna ta sig ur en besvärlig situation. Vi instruktörer hade letat reda på djupa krondiken där uppgiften var att samla ris och sly för att göra diket grundare och därmed ta sig över. När den uppgiften var löst flyttade vi oss till ett annat område i skogen där vi hade ”planterat” några bandvagnar så de stod riktig knixigt till och det enda sättet att kunna köra loss dem var genom att med domkraft, stockar och stenar palla upp och bygga sig ur knivigheterna.

Det var mycket slit och släp och en och annan svettdroppe. Men inte en enda sur min, tvärtom klingade härliga skratt i skogen och alla uppmuntrade varandra och hjälpte till. Enda pausen blev när kursadjutanten Agneta dök upp med kaffe och små bakelser. Stridsvärdet på topp igen och snart var bandvagnarna loss.

Efter en sån här dag i skogen tillsammans med ett härligt gäng bandvagnselever kan jag bara konstatera att det vi gör i Bilkåren är fantastiskt. Kunskap, engagemang, glädje och sammanhållning!

Eva, i vanliga fall generalsekreterare, men denna vecka bandvagnsinstruktör