Skrivet den 27 augusti av Bilkåristen

Nyligen hemkommen från 6 dygns eftersläckningsarbete i Västmanland. Innan jag åkte hade jag läst en hel del om skogsbranden och alla räddningsinsatser och hade väl en bild av vad jag skulle få vara med om. Jag hade ingen aning. Förödelsen är enorm på sina ställen och det är svårt att förstå fast jag nu sett det med egna ögon.

För en vecka sedan rullade hemvärnssoldater, sjukvårdare, FMCK, FRO och Bilkårister från 18:e hemvärnsbataljonen (Gävleborgsgruppen) ner till Kättinghallen i Ramnäs. Gymnastiksalen skulle bli vårt hem i 6 dygn. Den bataljon som var på plats och som vi skulle avlösa hade inte lika rena uniformer som oss. Vi blev snart varse om varför.

Branden är nu under kontroll men det finns fortfarande så kallade hotspots och det kommer att glöda många månader till på de värsta ställena. Ibland blossar det upp och området måste bevakas dygnet runt.
Men det är inte bara elden som är farlig, där det brunnit står träden kvar och balanserar på sina avbrunna stumpar till rötter. De faller vid minsta vindpust och de faller tyst. Det är förenat med livsfara att besöka avspärrade de områdena.

Den här veckan var också andra plutoner från Stockholm på plats, det fanns en bemannad TOLO-station, reparationsförband, militärpolis, räddningstjänst mfl. Affärer, företag och privatpersoner hade skänkt allt från deo, schampoo och tvål till godis, energibars, lakan och madrasser.
Särskilt vill jag nämna FRG (Frivilliga Resursgruppen) som hade personal på plats dygnet runt för att sköta markservicen åt oss. Lokalbefolkningen hade samlat in pengar och betalade vår mat, de visade tacksamhet var vi än var, klappade händerna och gjorde tummen upp när vi åkte förbi. Några hade satt upp banderoller på sina staket med TACK! på. Har aldrig sett så många hjälpande händer, så mycket vilja, sånt fantastiskt samarbete!

Vår uppgift var att samla in brandslang. Söka upp, koppla isär, rulla ihop och transportera in slang till en central uppsamlingsplats. Till vår hjälp hade vi Terrängbilar, Bandvagnar och Terränghjulingar. Det var ett tungt och skitigt jobb. Slangarna ligger i svårtillgängliga områden, på myrar, på leriga brandgator och i nedbrunna skogar. Varje slang är 25 meter och väger en hel del även utan lera.

Fordonen fick jobba hårt och jag har svårt att se att vi skulle kunna utföra detta utan terrängbilarna. Synd att de inte kommer att få vara kvar, dom är verkligen en resurs sådana här gånger!
Alla jobbade stenhårt, inget gnäll eller sura miner. Det är bra virke i hemvärnsfolk och vi Bilkårister kan känna oss stolta över det arbete vi utfört.
Under dessa dagar fick vi in drygt 7 mil slang. Det ligger fortfarande ca 60 mil slang ute i terrängen. Eftersläckningsarbetet kommer att fortgå länge till.

Kan bara föreställa mig hur det måste ha varit när det var som värst, stressen att få ut all slang, i eldhärjade, rökiga områden för att försöka stoppa eldens framfart.
Känner mig tagen av allt vi fått uppleva och det kommer att ta tid att bearbeta alla intryck. Alla livsöden, all oro, sorgen för dem som mist sina hem och lättnaden för dom som klarade sina gårdar med några få meter. Och skogen, jag blir så otroligt ledsen över skogen som brunnit.

När vi rullade hemåt var vi leriga, möra, trötta och nöjda. Nu kommer andra plutoner och bilkårister och tar över slangrullandet.
Känns bra i hjärtat att jag fått hjälpa till, känner tacksamhet över att jag fått vara delaktig i eftersläckningsarbetet.

Stina Berg
Fordonsförare