Skrivet den 22 januari av Bilkåristen
Minns ni Kajsa och Therese, tjejerna som gick bandvagnskurs i Härnösand i somras? Efter den avslutade barmarksutbildningen blev det nu i januari återigen dags att packa väskorna, ta ledigt från jobb och lämna familjen för att göra vinterutbildningen. Denna gång gick resan ännu längre norrut, till Boden, där den nio dagar långa GK Bandvagn vinter väntade.
-Jättekul att köra bandvagn i snö, men också spännande att lära sig om kallt väder, säger Kajsa. Vi fick isvaksbada och lära oss om snö och is, men framförallt tar jag med mig hur jag ska klä mig i kalla förhållanden. Det var min första resa upp till norra Sverige och extra spännande att bara åka dit.
Att köra i terrängen var att sväva ovanpå snön, som på vågor!
Therese håller med Kajsa, det var fantastiskt att köra i snö och nu känns det mer säkert och självförtroendet har verkligen åkt upp ett snäpp, säger Therese. Nu känner jag mig redo att själv köra min bandvagn i mitt kompani.
-Det har också att det varit kul att få göra denna resa tillsammans med Kajsa, från första kursen när vi satt och undrade hur vi skulle kunna lära oss allt till att vi nu både kan förstå och genomföra särskild tillsyn, säger Therese. Till och med kärran var rolig att köra med denna gång! Vi har verkligen haft med- och motgångar tillsammans, blandat tårar med mycket skratt, och jag känner att jag fått en fin vänskap som jag vill vårda även efter bandvagnskursen och bara det är ju fantastiskt, berättar Therese vidare.
Kajsa stämmer in i det och konstaterar att det är med viss stolthet som hon gjort resan tillsammans med Therese och hon är också glad för deras vänskap och det speciella ”bandvagns-band” som de utvecklat.
Det var 22 deltagare från olika håll i landet på denna kurs, majoriteten från norra Sverige men det var blandat från Kiruna till Halmstad. De är överens om att det var fantastiska instruktörer, kunniga och inspirerande. Och när kursen var slut var det lite vemodigt att skiljas från alla kurskamrater. De säger att de båda kan skriva under på att de vuxit av att kliva in i Bilkåren och Hemvärnet – att de tog beslutet att vilja göra en insats. Nu ser de båda fram emot att komma in i sina hemvärnsförband med ett högre stridsvärde och högre överlevnadsförmåga.
Och alla vi andra säger – tack för att ni delade er berättelse och lycka till i ert fortsatta bilkårsliv!
