Nijmegen – min revansch!

Skrivet den 23 juli av Bilkåristen

Fredag den 14 juli.
Hej kära bloggläsare!
Idag är det dags att åka ner till Nijmegen och genomföra fyra dagars marsch. En powernap innan klockan ringer 23:00 och minibussen är packad med tre trossväskor, en ryggsäck och två persedelpåsar till oss två bilkårister. KL 23:30 kommer två andra och då börjar resan söderut. Vi ska hämta upp ytterligare två i Lund och sen sammanstråla halv tre vid Öresundsbron med minibussen som kör från Helsingborg.
BäddningLördag den 15 juli.
Framme på Camp Heumensoord, klockan är runt 12. Än så länge är det lugnt. De flesta kommer sent lördag kväll eller söndag lunch. Vi har installerat oss i logementet, små ”rum” i jättelika hallar med plastväggar. Här ska vi sova i sängar med galonmadrasser och umgås utanför marschen fram till lördag kl 07:00, då töms lägret.
Söndag den 16 juli.
Idag åker stora delar av min marschgrupp in till Nijmegen, man behöver en paus från det spartanska och se folk utan uniform. Vistelsen i Nijmegen utanför marschtid är i civil klädsel enligt KNBLO, den Holländska Delegationens instruktioner. Det här är verkligen en folkfest, fullt med folk, marknadsstånd och musik överallt. Det är svårt att beskriva utan måste upplevas på plats.
Måndag den 17 juli.
Väckning kl 07:00. Det ska ätas frukost i stora matsalstältet innan obligatorisk information av Svenska Nijmegendelegationen kl 09:00. M90 var påbjuden klädsel och Eslövs Hemvärnsmusikkår spelar. Efter det är det fri tid och utflykter för de som ville. Vi väljer att stanna kvar på lägret för att förbereda och vila inför morgondagen. Många sandpåsar fylls för att få upp vikt i ryggsäck för de som är tvungna att göra det.
Första marschstart!Tisdag den 18 juli.
Kl 02:45 ringer klockan. Nu är det dags. Påklädning och frukost för att sen ställa upp och invänta vår tid för marschavgång. Många fjärilar i magen och rastlösa fötter. En del nervösa kommentarer och skämt växlas mellan deltagarna.
04:45 börjar vi gå, 43,5 km ligger framför oss.

 

Onsdag den 19 juli.
På det igen, idag blir det lite kortare sträcka, bara 37,5 km. Vi får dessutom sovmorgon då start för oss är 06:20. Onsdagen är även Pink Wednesday för att uppmärksamma HBTQ-rörelsen så hela Nijmegen och dess omgivning är rosa. Ägg delas ut som är färgade rosa och det är fullt tillåtet att har nån accessoar som egentligen inte är förenligt med UniBest.

Mil efter mil efter mil
Torsdag den 20 juli.
De sju kullarnas dag, 40 km. Det var den här dan i Groesbeek jag kollapsade ifjol så revanschlusten är på topp. Starttid 05:20 i regn så vi är 14 stycken gröna ”smurfar” som marscherar ut från Campen.
När Groesbeek närmar sej så sätts jag i främre marschpar ihop med en annan marschkamrat som också fick bryta ifjol. Vi leder gruppen i vår takt uppför kullarna och genom byn. Vi defilerar även förbi podiet där RiksHemvärnschef Roland Ekenberg står.
Fredag den 21 juli.
Sista dan, 45,8 km och starttid 04:20. Nu ska det bara gå. Hela gruppen ska i mål! Nu ska vi gå och hämta MEDALJEN!


Folk överallt, det dansar, spelas musik och sjungs. När Charlemang nås så får vi vår medalj, all packning lämnas och rena kläder tas på. Sen är det marsch 5 km längs Via Gladiola och lyckorus! När mållinjen passeras så bussas vi tillbaka till Campen för dusch, ihopplockning av all utrustning och försöka sova lite innan resa hem till Sverige igen.
Lördag den 22 juli.
03:00, vi lämnar Camp Heumensoord för iår men lovar komma tillbaka.
På väg hem genom Holland, Tyskland och Danmark sover alla sött utom föraren och fordonschefen.
Vid bron kramas det adjö och minibussarna rullar på varsitt håll för avlämning av passagerare såsom de blev upphämtade.
Kl 19:00 är allt återställt, vi har landat hemma och lite kvällsgott är framdukat.
21:30 sover vi i egen säng.
Vilken härlig vecka med massa känslor.

Anna Holmqvist, Hässleholm-Perstorp Bilkår

@Bilkaristen

49 kårer över hela Sverige. Det finns alltid en kår för dig!

Hitta din närmaste kår i listan.

1939

började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång.

Den 7 juni 1939

kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.

Den 1 maj 1942

samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.

1943

Riksförbundet får bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och de första lastbilskurserna genomförs på T2 i Skövde.

1950-talet

Bilkårens emblem kommer till där de tre trianglarna symboliserar mottot "Vaksam, Varsam, Verksam".

1966

SKBRs riksmöte antar motionen ”lex reflex” som gick ut på att få en lag som gällde allmän skyldighet för alla gående som vistas på väg i mörker, att vara försedda med reflex. Senare uppvaktar man dåvarande kommunikationsminstiern Olof palme i ärendet.

7 februari 2009

genomfördes en extra riksstämma i SKBR. Delegaterna röstade för det historiska förslaget att ändra stadgarna för att öppna Bilkåren för alla oavsett kön. Samtidigt beslutades att ändra namnet på riksorganisationen SKBR till Sveriges Bilkårers Riksförbund med tilltalsnamnet Bilkåren.

Vill du bli Bilkårist?

Om medlemskap i Bilkåren