Med mål att bli bandvagnsinstruktör

Skrivet den 08 juni av Bilkåristen

Mål

Att bli bandvagnsinstruktör, samt kunna metoder, pedagogik, MSK (Mål, Syfte, Krav), teknik och ha roligt.

När jag började fundera på att bli bandvagnsförare, fanns det en massa frågor i mitt inre, sådana som ”kommer jag klara av det”, ”kommer det att bli roligt”, ”vilka människor kommer jag att få möta” och fler frågor än så. Kursen började nere i Skåne, många möten med dels, instruktörslaget, dels med mina kurskamrater på kursen. Möten som dessutom var givande, möten som skapade vänner möten som skapade både kunskap och en glädje att få lära sig något nytt.

Jag kommer ihåg första gången som jag fick köra Bandvagn, det var ingen lång sträcka, men leendet efter att ha fått pröva att köra, sträckte sig långt både i ansiktet och i tid. Dessutom fanns leendet på allas läppar, även instruktörernas.

Efter att ha samlat ihop mina intryck efter kursen, såddes ett litet frö att bli instruktör.

Tänk att få se andra personer växa, att få se andras leende på samma sätt som mina instruktörer sett mitt. Där och då beslutade jag mig för att gå vidare dels som bandvagnsförare, dels att ta reda på hur jag blir bandvagnsinstruktör och påbörja min väg mot densamma.

Syfte

Att kunna verka som bandvagnsinstruktör över tid, med en hög kunskap om både vagnar och inlärningsstilar, samt ha roligt under processen.

Nu när jag påbörjat min utbildning för att bli Bandvagnsinstruktör, gick jag först IKG1 för att få grunderna som instruktör på ett allmänt plan. Själva kursen i sig var utmanande på många plan, vissa dagar kände jag mig som att jag hade koll, medan andra dagar undrade jag vad jag höll på med.

Tack och lov så fanns mina kurskamrater vid min sida, och på något sätt så hittade vi varandra och stöttade varandra. Gemensamt för oss var att vi ville se människor växa, att få verktyg för att kunna möta eleven just där eleven är och inte där vi kanske trodde att den fanns. Det som gjorde att vi klarade kursen var dels våra instruktörer men framför allt glädjen hos oss elever i att kunna hitta lösningar, skriva våra M.S.K, utföra våra övningar, dels känna stödet från kursledning och sina kamrater.

Krav

Att kunna utföra samtliga delar av instruktörskursen med godkänt resultat.

Efter min kurs IKG1 på Fårö, via en UGL på HVSS med en utflykt som passerat IKG2 och skyddsvaktsinstruktör, så har jag äntligen fått möjlighet att gå IKT Fordon för Bandvagn. Väl uppe i Östersund så fick jag möta både andra elever samt mina instruktörer just för denna kurs. Nya möten, nya erfarenheter var väntade, men även farhågor, förväntningar, rädsla, glädje och utveckling.

Via konstruktiv feedback, med ett stort kunnande fick vi påbörja denna kurs som är grunden till det vi vill bli.  Visa dagar blev långa, längre än vad jag kanske planerat. Jag ska ju bara göra det här också, jag ska bara som Alfons Åberg skulle uttryckt sig. Första lektionen inför elever, var ju precis så givande som jag förväntat, vetgiriga blivande bandvagnsförare som efter att ha fått köra bandvagn kom ut från den med leendet, just det där leendet som jag en gång i tiden haft. Då kändes de sena kvällarna som en gåva där jag till slut riva av pappret för att få vara med när de leende kom ut ur sin bandvagn.

När jag nu efter en intensiv kurs konstaterar att jag kan fortsätta framåt mot mitt mål, så nu blir det att söka kurser för vidare utbildning och utveckling av mig själv. Samtidigt i mitt huvud här nu bakom tangentbordet:

Tänk att jag fått se många olika ställen i Sverige, tänk att jag fått träffa så många underbara kurskamrater, tänk att jag fått utbildning som utmanat mig och utvecklat mig, tänk att jag träffat instruktörer som vill att jag ska utvecklas och gläds åt det, tänk att jag en gång vågade och valde att vilja bli bandvagnsförare, för att sen gå vidare mot bandvagnsinstruktör.

Leendet jag sitter med här nu är en bekräftelse på att jag valt rätt, tänk vad skönt det är att kunna le för att man trivs med det man gjort….Tänk!

Funderar du på att göra samma resa, sök för att du kommer att få kunskap, vänner utmaningar och det viktigaste av allt ett leende.

Jocke Änglasol, Hallands Bilkår

#älskabandvagn #älskabandvagnsintruktör

 

@Bilkaristen

49 kårer över hela Sverige. Det finns alltid en kår för dig!

Hitta din närmaste kår i listan.

1939

började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång.

Den 7 juni 1939

kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.

Den 1 maj 1942

samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.

1943

Riksförbundet får bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och de första lastbilskurserna genomförs på T2 i Skövde.

1950-talet

Bilkårens emblem kommer till där de tre trianglarna symboliserar mottot "Vaksam, Varsam, Verksam".

1966

SKBRs riksmöte antar motionen ”lex reflex” som gick ut på att få en lag som gällde allmän skyldighet för alla gående som vistas på väg i mörker, att vara försedda med reflex. Senare uppvaktar man dåvarande kommunikationsminstiern Olof palme i ärendet.

7 februari 2009

genomfördes en extra riksstämma i SKBR. Delegaterna röstade för det historiska förslaget att ändra stadgarna för att öppna Bilkåren för alla oavsett kön. Samtidigt beslutades att ändra namnet på riksorganisationen SKBR till Sveriges Bilkårers Riksförbund med tilltalsnamnet Bilkåren.

Vill du bli Bilkårist?

Om medlemskap i Bilkåren