Man kan göra mycket och jag tycker att man ska göra något

Skrivet den 28 juli av Bilkåristen

I söndags kl.02 startade min resa mot Färila, Ljusdal. Som bilkårist och med ett civilt avtal med Polismyndigheten så visste jag att man säger inte nej, när polisen önskar hjälp. Så väl på plats kl.11 träffade jag Eva Nyander (också bilkårist)  som jag skulle jobba med. Vi anmälde vår närvaro på staben och fick snabbt våra körorder.

I utkanten av de fyra brandområdena fanns spärrvakter som inte kunde lämna platsen. Dessa skulle ha lunch och middag. Vår rundresa gick innanför det avspärrade området. Det gällde att ha ögonen öppna. För skulle det blossa upp en brand, så skulle vi rapportera detta och åka därifrån. Flera evakuerade byar åkte vi igenom. Det var en märklig känsla. Även där skulle vi ha koll. Trots spärrvakter, så hade det synts obehöriga vid husen. Som tur var slapp vi sådana personer.

Tredje dagen blev väldigt körig. Vi gav oss iväg på rundan. Vid ett ställe längs med vägen brann det, 20×4 meter. Kraftig rök, men vi såg att det gick och köra vidare. Senare mötte vi upp två hungriga poliser. Satte oss själva och åt. Då löd meddelandet att vägen vi kom från var avstängd. Sagt och gjort så fick det bli en skogsväg hemåt (till en badplats vi tidigare sett ut)

Där kom vi inte långt förrän vi stötte på patrull. Tjejen log brett när hon såg oss. ”Där är ni ju”, killen avrapporterade till basen att vi setts. Vi fick pga kraftig rök, vid vår badplats, återigen ta en omväg. Inne på staben drog dom en lättnandes suck då vi visade oss. ”Vi har varit så oroliga att ni kört in i rökområdet”.

Ingen mobiltäckning och ingen Rakel. så kontakta oss var lönlöst. När båda två landat efter att ha fått information om läget, så konstaterade vi att ingen haft en tanke på att bli rädda.

På torsdagen överlämnade vi arbetet till två andra bilkårister och reste hemåt. Det jag tar med mig ifrån den största branden på väldigt många år är:

– Sammanslutning. Alla gör något för de hårt arbetande brandmän, piloter, poliser mm.
– Engagemang. Alla vill hjälpa till på något sätt.
– Styrkan att göra något syntes hos alla.
– Glädje, leende och vänlighet. Konstigt? Nä inte alls. Det är ett leende och vänliga ord som gör att man orkar en dag till.

Att vara social, våga bjuda på sig själv, vara flexibel och det viktigaste ”Lyda Order”. Har man dessa egenskaper, så kan man göra mycket och jag tycker att man ska göra något.

Annette Elf, medlem i Kalmar Södra Bilkår

@Bilkaristen

49 kårer över hela Sverige. Det finns alltid en kår för dig!

Hitta din närmaste kår i listan.

1939

började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång.

Den 7 juni 1939

kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.

Den 1 maj 1942

samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.

1943

Riksförbundet får bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och de första lastbilskurserna genomförs på T2 i Skövde.

1950-talet

Bilkårens emblem kommer till där de tre trianglarna symboliserar mottot "Vaksam, Varsam, Verksam".

1966

SKBRs riksmöte antar motionen ”lex reflex” som gick ut på att få en lag som gällde allmän skyldighet för alla gående som vistas på väg i mörker, att vara försedda med reflex. Senare uppvaktar man dåvarande kommunikationsminstiern Olof palme i ärendet.

7 februari 2009

genomfördes en extra riksstämma i SKBR. Delegaterna röstade för det historiska förslaget att ändra stadgarna för att öppna Bilkåren för alla oavsett kön. Samtidigt beslutades att ändra namnet på riksorganisationen SKBR till Sveriges Bilkårers Riksförbund med tilltalsnamnet Bilkåren.

Vill du bli Bilkårist?

Om medlemskap i Bilkåren