Skrivet den 20 juni av Bilkåristen
Söndagen den 29/5 åkte Tommy Sandström, Conny Karlsson och jag upp till Knottebo i Åsbro. Målet var Energibranschens utbildningscenter, Svenska Kraftnäts beredskapsförråd och lager. På Åsbro Kursgård utbildas arbetskraften den svenska energibranschen är i behov av. Området består av 130 hektar skogsmark med övningsfält, ledningar och ställverk i alla spänningsnivåer. Kursgården ligger i södra Närke, ca tre mil söder om Örebro.
Vår utbildning gick ut på att lära oss, tillsammans med linjepersonal uppföra Canadastolpar som elledningar kan dras mellan. 1998 råkade Canada ut för en massiv isstorm. Stormen tyngde ner elledningarna och slog ut elektriciteten i flera veckor. Läs mer om eländet här.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/January_1998_North_American_ice_storm
Efter detta trauma konstruerades stolpar som kommer upp relativt snabbt och som kan få igång elektriciteten. Svenska kraftnät har köpt dessa stolpar och vi tränade för att kunna resa dem. Bandvagnsteamet ingår i en grupp som ska kunna resa stolpen. Vår uppgift är att transportera ut stolparna, material och assistera med kraft. Stolpsektionerna är 3 meter långa, av aluminium och väger 135 kg.
Första dagen fick vi lära oss om bandvagnens kran, dess styrka och begränsningar. I sitt starkaste läge klarar kranen knappt 1 ton. Vi lyfte ofta tre stolpsektioner och placerade dem på var sin sida av flaket. Annan nödvändig materiel hade vi i på en pall med krage mellan stolparna. Lasse, en anställd på kursgården gick igenom lastsäkring med oss. Olika surrningar och dess syften. Risker och konsekvenser av dåligt surrad last talade vi också om. Det är skillnad att köra vagnen med tungt lastad bakvagn.
Vi blev tilldelade vagnar och uppdelade i team. Henrik Wallen från Vallentuna och jag körde en vagn. För att citera Henrik så blev vi ett dreamteam. Att kunna samarbeta är avgörande för att lösa uppgifter, det vet vi alla. Om man dessutom kan ha roligt så går allt så mycket lättare. Henrietta Wagland, Rickard Hurtig, Conny Karlsson, Tommy Sandström och Mikael Wirén som deltog som bandvagnsförare bidrog i allra högsta grad till den trevliga stämningen.
Vi repeterade hur man kan öka kraften med block och flera fastsättningspunkter. Finurligt!
Mycket fokus låg på säkerhet och att undvika skador, både på material och människor. Tänker man på olycksrisken hela tiden så ligger man förhoppningsvis steget före. Killarna som klättrade och monterade stolpen fick tänka lite extra på vad de gjorde. Vi som assisterade från backen fick naturligtvis också vara alerta.
Vi hade naturligtvis kontroll före körning, körning mellan koner och repetion av allt vi tidigare lärt oss om bandvagnen. Vi orienterade oss ut till en kraftledningsgata för att träna på att lossa och lasta stolpsektioner. Det var närmare 30 grader varmt så både motorer och människor var varma. När motortemperaturen närmade sig det röda fältet på tempmätaren i vagnen var vi tvungna att köra igång fläkten på full värme i kupén för att få ner temperaturen i motorn. Då blev det hett på riktigt. Mycket vatten bara så klarar kroppen det. Med rep drar man upp nästa sektion som sedan monteras fast av personalen som klättrar upp. Bandvagnen bidrar med att dra upp sektionen. Det var ingen nackdel att kunna sina knopar i detta arbete. Det var mycket rep och linor.
Det är inte svårt att förstå att bandvagnen är det ultimata fordonet för detta ändamål. Framkomligheten, styrkan och lastmöjligheterna är suveräna. Med rätt kunskap och ett bra teamarbete är det möjligt att bygga provisoriska elstolpar i händelse av en störning. Nu ser jag fram emot att lära mig mer och träna på det jag lärt mig. Upprepning är inlärningens moder.
Nicolina Hybert, bandvagnsförare i Bilkåren
