Skrivet den 11 november av Bilkåristen
Kan se tillbaks på en händelserik och rolig kurs i Halmstad, som dock stundtals var ganska kämpig. Högt tempo från första början. Ett brokigt gäng deltagare från Skåne till Norrbotten. Första delen var främst fokuserad på C-teorin, teknik och körning, att bli vän med lastbilen. För mig som tog B-kortet på 70-talet har mycket förändras. Dagarna var fullspäckade och på kvällarna satt vi vid datorerna och svarade på massvis av frågor. Ett bra sätt att lära och ta in.
Inför själva C-provet var vi nog alla ganska nervösa. Blev inte bättre av att de frågor jag fick upp inte alls stämde med de jag hade pluggat på datorn. Innan. Jag satt tiden ut och hade inte tid att gå tillbaka och kontrollera. Har nog aldrig känt en sån osäkerhetskänsla efter ett prov. Men… det gick bra, jag fick godkänt.
Del två var mer inriktad på körning och hantering av lastbilen. Vi bogserade, skruvade loss däck, provade på att både bogsera och bli bogserade. Rullflaksdelen var kul. Vi finjusterade teorin inför den utökade säkerhetskontrollen. Lastsäkring och uträkningar av lastvikter tyckte en del var lite krångligt. Fordonsmarsch till Skåne var ett roligt inslag. Det är inte alltid så lätt att hålla ihop ett stort antal fordon.
En väldigt uppskattad dag var den sk slutmanövern. Vi åkte ut till ett skjutfält med alla lastbilar. Där hade instruktörerna ordnat med stationsuppgifter; ta av och lasta på rullflak, daglig tillsyn, räkna laster på BK 2 och 3 väg, träna utrymning med stridsutrustning på, svara på en massa frågor på ev fel som kan uppstå på lastbilen mm. På eftermiddagen skulle vi uppsöka olika platser med lastbilen utifrån koordinater och besvara frågor..
Dagen efter började vi med uppkörningarna. Alla hade extra pirr i magen. Jag var en av två som fick börja. Hur mycket man än har tränat så kan det lätt hända att man får en sk blackout eller tunnelseende och kanske glömmer någon detalj som man annars aldrig skulle glömma. Man vet inte vad trafikinspektörerna skriver i sina protokoll under tiden. Själva uppkörningen gjordes både i inner-ytterstad och på motorväg. Jag fick också backa in på en mindre väg. Efter det sa inspektören ”nu åker vi hem till regementet”. Jag tänkte, ”är det redan slut”, men sa naturligtvis inget. När man sen hör ordet grattis av inspektören blir man jätteglad och all spänning släpper. Jag erbjöd honom t o m en puss, men eftersom jag var extremt förkyld valde han att ha den innestående.
Sista utmaningen var värdeberäknad mängd 1000p. Ett ganska mastigt ämne när alla uppkörningar var avklarade och vi hade börjat se fram mot hemresan. Men, har man gett sig in i leken så får man leken tåla den, inte ge upp. Under hela tiden nere i Halmstad hade vi ”fri” tillgång till våra instruktörer. De var verkligen engagerade och hjälpsamma. Är alla Bilkårens instruktörer som de vi hade, så vill jag gå fler kurser
Ann-Sofi Andersson
Kursäldste
Karlstads Bilkår
