Skrivet den 04 oktober av Bilkåristen

Nyligen gick Jönköping-Huskvarna Bilkårs äldsta medlem bort, Stina Byström 99 år gammal. Hon var med och startade kåren 1948. Inför kårens 60-årsjubileum 2008 gjorde vi en minnesskrift och självklart ville vi ha med Stina, som med stor glädje och entusiasm hade så mycket att berätta. Kårens dåvarande ordförande Maidy Gustafsson och jag hälsade på henne flera gånger och vi vill gärna dela med oss av oss en del av hennes berättelser.

Jobb på bilfirma

Stina flyttade till Jönköping med sina föräldrar från Hässelby i Stockholm 1938. I Jönköping arbetade hon på Axel Johanssons, stans äldsta bilfirma.

– När kriget startade fick vi hela tiden hjälpa till att reparera och serva de militära fordonen. De kunde höra av sig vilken tid på dygnet som helst och det var bara att gå dit och jobba. Jag skrev alla fakturorna bland annat, berättar Stina Byström.

Den 1 september 1939 tog Stina körkort, samma dag som Hitler tågade in i Polen.

– Jag var 19 år då. Att jag tog körkort kom sig absolut av mitt arbete på bilfirman. Det var väldigt ovanligt att kvinnor hade körkort, nästan endast kvinnorna som hade det gott ställt och som inte behövde arbeta. Vid den tidpunkten bildades Kvinnornas Beredskapskommitté. Jag blev registrerad hos landshövdingskan i Jönköping, som blev begeistrad över att jag var i ”bilbranschen” och snart var jag engagerad tillsammans med flera andra kvinnor, också de med körkort.

När Märta Graab i Jönköping fick uppdraget att bilda en bilkår i staden, så var Stina med bland de första medlemmarna. Efter cirka ett halvår var det ett sjuttiotal medlemmar.

– Våra uniformer sydde vi upp hos skräddarmästare Lindh. Den bestod av jacka och spetsbyxor bland annat. Även våra höga stövlar beställdes. Allt fick vi betala själva. Utbildningen hade vi på A6. Det var motorkurser, materialvård, skytte, sjukvård och orientering med mera. På den tiden hade vi inga bidrag. Vi arrangerade basarer och lotterier för att få ihop pengar. Jag hade tummis med våra kunder på bilfirman och fick på så sätt ihop mycket grejor som vi kunde sälja. Till påsken gjorde vi påskris som vi sålde.

Med gengas i bilen

– Ett åkeri hade fått uppdraget att köra fem ton grammofonmassa från Jönköping till Sundbyberg, där skivbolaget Sonora låg. Det var under kriget och jag körde lastbilen dit. Åkeriägaren var också med. Resan tog hela dagen. Vi hade en stor panna på flaket som vi eldade med ved och gasen som bildades blev den gengas som bilen gick på. Vi fick stanna då och då för att elda på med mer ved.

Amfibiebil i Munksjön

– Ett roligt minne är när det för sjunde gången anordnades riksmässa i Jönköping 1950. Nytt för året var att bilkåren engagerades för att köra turer med amfibiebilar. 1:50 kostade det att åka med. Vi var sex bilkårister som körde. Det roliga var att vi fick avlägga ”lilla” skepparexamen för att få köra de här fordonen, så dagen innan åkte vi till Stockholm, till Kungliga kommerskollegiet för att göra detta.

– Jag körde den stora amfibiebilen för cirka 25 passagerare. En så´n kardanaxel! Det gällde att kolla alla ventiler var stängda innan. Vi startade vid Idrottshuset där det stod hundratals människor som köade i timtal för att få åka med. Vid Munksjön körde vi ner bilarna i vattnet i en smal passage. Men allt gick bra och jag fick mycket beröm för körningen. Efter en runda i sjön åkte vi tillbaks till Idrottshuset. 72 rundor körde jag den dagen!

En oförglömlig resa till Norge

– Jag har alltid varit mycket sportintresserad. Efter kriget 1946 åkte jag till Riksgränsen för att åka skidor. En dag tog jag och en väninna tåget till Narvik. Vi fick åka framme hos lokföraren och tåget stormade fram snölandskapet. Ett fantastiskt landskap och så mycket snö och fjällen runtomkring. När vi närmade oss Narvik pekade tågpersonalen ut en mängd bombade ubåtar som låg i Rambacksfjorden. I Narvik rådde stor fattigdom och där var så sönderbombat. Stora fina hotell som tyskarna bott i var förstörda. Kvinnorna hade alldeles blankslitna pälsar och där var dåligt med mat. Vi hade med oss lite choklad och barnen skockade sig runt oss för att få en bit.

– Jag har haft så vansinnigt roligt i bilkåren! Jag kommer att vara bilkårist så länge jag lever, avslutar Stina, sprudlande av energi.

Kerstin Ericsson och Maidy Gustafsson, Jönköping – Huskvarna Bilkår