Skrivet den 02 augusti av Bilkåristen
107 bandvagnsförare! Läs det igen 107 bandvagnsförare har varit uppe vid branden i Kårböle och bemannat bandvagnar ur Trafikverkets (TrV) krisberedskap. 107 förare till och med den 30/7 och insatsen är inte slut än! Räddningstjänsten var ansvariga för insatsen tills Länstyrelsen tog över efter drygt en vecka. Alla vi på plats var alltså resurser underställda RT insatsledning.
TrV är ansvariga för insatsen med bandvagnar som ingår i TrV krisberedskap, men för att förstärka resurserna rekvirerades, efter ca en vecka, även bandvagnar från Svenska kraftnät (SvK). De 107 förarna har alla avtal med antingen TrV eller SvK och samtliga är medlemmar i antingen Bilkåren eller FAK.
Någon sa ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” och det har dessa förare visat i kampen mot elden i skogarna runt Kårböle. Många av dom har efter några dagars återhämtning återvänt både två och tre gånger till slitet, värmen och tröttheten. De vill inte ge upp innan slaget mot elden är vunnet. Viljan att sätta andra före sig själv och att göra skillnad driver deras engagemang, det är Bilkårsanda!
Larmmeddelandet kom som sms på kvällen 16/7, men jag kunde inte komma ifrån förrän 23/7. Lånade en husvagn, plockade upp Jenny B i Farsta och drog norrut. Var inställd på 4-5 skift i bandvagn för jag var med i Broddbo och vet att det är tufft. Kom till Lassekrog sent på kvällen efter att ha parkerat husvagnen vid kyrkan i Färila. Det blev ett nattpass i bandvagn tillsammans med Jenny. Vi patrullerande bygget av en begränsningslinje från Ljusnan över skogen till väg 310. Såg entreprenörer i skogsmaskiner fälla och transportera bort skog för att skapa en 30-40 meter bred gata efter kom grävmaskiner som skrapade bort allt brännbart ytskikt och vi bevakade så inga gnistor antände den torra marken. Sist kom traktorer med tunnor (gödselspridare) som dränkte allt med vatten. Miljontals liter vatten har tunnorna vräkt ut, allt för att hindra eldens framfart.
Efter min enda natt i bandvagn klev jag ur min skitiga overall, la handskar och hjälm i väskan och gick direkt till ett litet bord under ett tälttak i Lassekrog. I tältet hade TrV sin yttre stab och därifrån sköttes bandvagnar och alla entreprenadmaskiner på Räddningstjänstens uppdrag.
Det behövdes fler bandvagnsförare och det blev min uppgift att jaga fram dom.Med hjälp av sms-kedjor, upprop på Facebook och mängder av telefonsamtal strömmade anmälningarna in. Det blev snart kaos av listor, lösa blad, block och svars-sms så datorn kom fram och jag började strukturera. Det blev en enkel excelfil med datum, samtliga förare, dag- och nattskift och mobilnummer. Som mest tolv vagnar igång dygnet runt, två förare per vagn och två skift. Siffror igen 48 förare per dygn krävdes för att hålla vagnarna igång.
Strukturen jag skapade innebar att jag kunde ge insatsledningen besked om vårt bemanningsläge. Information som Räddningstjänsten använde för att lägga pusslet med resurser i planeringen timme för timme. Jag strävade efter att hålla så många vagnar vi kunde i skogen och inte något skift har färre än åtta bandvagnar rullat.
När yttre staben, natten mellan onsdag 25/7 och torsdag 26/7) flyttades från Lassekrog in till skolan i Färila flyttade TrV stab med. Min nya placering blev vid ett litet bord i ett personalrum i anslutning till Hemvärnets yttre stab och TrV insatsledning som satt i varsin lektionssal. En placering som visade sig optimal även om jag saknade kontakten med ”hetluften” och pulsen. Arbetet med bemanningen krävde hela tiden samarbete med TrV insatsledning och stabschefen, insatschefen (TIC) och biräddande TIC var ett otroligt stöd i mitt arbete att få snurr på förarnas avlösningstransporter och matleveranser till våra förare och samtliga entreprenörer. De stöttade mig också i beslutet att låna ut två av TrV-bandvagnar utrustade med 1000 l tank för diesel respektive bensin till Hemvärnets TOLO grupp, eftersom vi inte hade förare med ADR-utbildning. De två bränslevagnarna blev avgörande för möjligheten att hålla vattenpumpar och fordon igång under ett kritiskt skede i branden.
När jag inte klarade att bemanna bandvagnarna med två förare förde jag dialog med Hemvärnets yttre stab. Många är de hemvärnsmän och -kvinnor som varit medåkande i vagnarna, som mest tror jag vi hade sju stycken på ett skift. Hemvärnspersonalen jobbade sida vid sida med våra förare oavsett om det var släckning, slangrullning eller transporter som var stundens uppgift. Eftersom Hvemvärnet ingått som en resurs underställd Räddningstjänsten var det självklart att vi fick medåkande när vi behövde.
För att få allt detta att fungera har det också varit ett stort antal förare från Bilkåren som kört transporterna och tagit över bemanningen efter mig. Vi kan ta med oss orden som tjänstgörande Stabschef på TrV stab skickade med mig
Hatten av för Bilkåren jag är djupt imponerad av er kapacitet och förmåga att lösa uppgiften!
Dom orden satt fint i hjärtat när jag avslutade mina sju intensiva dygn med Fältartisternas konsert på gärdet vid Kårböle fd. brandstation på kvällen den 30/7. När landshövdingen Per Bill sa ”the beast is in it’s cage” steg jublet från hemvändande fransmän, lokalbefolkning, hemvärnspersonal och alla andra på plats!!
Jag är stolt över att fått vara del i vår insats, stolt över alla våra Bilkårister och våra förare från FAK. Nu ska jag vara ledig några dagar och det är inte omöjligt att jag återvänder upp för att göra det jag trodde jag skulle göra, köra bandvagn.
Charlotta Andér, stolt bilkårist och bandvagnsförare i Nyköpings Bilkår
