Handen på hjärtat, använder du bälte i bussen?

Skrivet den 28 april av Bilkåristen

th4S87HDBV
”Bilkåren ska verka för ökad trafiksäkerhet” står det i första paragrafen i Bilkårens stadgar. Det innebär att du och jag, som är bilkårister, med vårt agerande och förhållningssätt i trafiken också är ambassadörer för Bilkåren och i allra högsta grad medverkar i att detta sker.
Bilkåren har en rese- och transportpolicy, som talar om hur vi ska agera i bilkårssammanhang, men som jag ser det måste både din och min grundinställning vara den att vårt beteende är detsamma vare sig vi kör i olika sammanhang som representanter för Bilkåren eller åker hem från jobbet eller till affären. Vi ska vara föredömen för andra och givetvis har vi reflex när det är mörkt och cykelhjälm om vi cyklar. Lika självklart som vi använder bilbälte i vanliga fall så gör vi det också när vi åker buss och det finns bälten.

Under två år stängdes järnvägen av under flera månaders tid i den del av Skåne där jag bor och trafiken ersattes med bussar. Det var med mycket få undantag bara två ombord som hade bältet på sig, och det var chauffören och det var jag. Men jag märkte att den som satt bredvid också kunde härma mitt beteende ibland och det kändes som en stor seger. Vid ett enda tillfälle har jag mött en chaufför som påpekade att vi skulle bälta fast oss och jag blev så glad över att höra detta. Vi som är över 15 år har ansvaret själva att använda bältet, det är inte chaufförens ansvar. På det sättet är det på samma sätt som om du mot förmodan skulle köra med vuxna som är obältade i din bil – vid kontroll är du som chaufför ansvarig för att barn under 15 år sitter bältade, de andra får ta sina 1 500 kr i böter. Men, handen på hjärtat, visst hade du väl stått kvar tills alla spänt fast sig innan du körde iväg?

För flera år sedan passerade jag en jobbig period i livet och min i grunden positiva inställning behövde förstärkas och jag bestämde mig då för att aldrig reta upp mig över saker som i det stora hela är ”världsliga saker” som Karlsson-på-taket skulle ha sagt. Det innebär exempelvis att om någon sitter i tysta kupén på tåget och har hörlurar som läcker ljud, då sätter jag hellre på mig mina egna lurar eller öronproppar än att kämpar på med ett allt högre blodtryck och irritation som annars skulle bli följden. (Det är nolltolerans i tysta kupén, för er som inte vet det.) Men när det sitter trettio personer runt mig på bussen som inte sätter på sig bältet, då kan jag inte bara blunda och koppla bort det.

Jag skrev aldrig någon insändare i lokaltidningen, även om jag tänkte det. Jag sa aldrig ifrån. Jag bara bet ihop, fick ont i käkarna och högt blodtryck. Nu hände det aldrig någon olycka, men jag som en gång själv bromsat en buss så hårt (på halkbana) att instruktören från Bilkåren gjorde en kullerbytta längs hela mittgången och tillsammans med mattan hamnade nere vid dörren, jag vet vilka krafter det är i rullning och vilka konsekvenser det kan få. Så nästa gång kommer jag inte att sitta tyst, då säger jag ifrån. Gör det du också, så har vi lämnat varsitt litet bidrag till ökad trafiksäkerhet, du och jag!

Kristina Berglund
ansvarig för trafiksäkerhet i centralstyrelsen

min bilkår

instagrams

@Bilkaristen

utbildningar i urval

nyheter

hitta din kår

50 kårer över hela Sverige. Det finns alltid en kår för dig!

Hitta din närmaste kår i listan.

tidslinje

1939

började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång.

Den 7 juni 1939

kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.

Den 1 maj 1942

samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.

1943

Riksförbundet får bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och de första lastbilskurserna genomförs på T2 i Skövde.

1950-talet

Bilkårens emblem kommer till där de tre trianglarna symboliserar mottot "Vaksam, Varsam, Verksam".

1966

SKBRs riksmöte antar motionen ”lex reflex” som gick ut på att få en lag som gällde allmän skyldighet för alla gående som vistas på väg i mörker, att vara försedda med reflex. Senare uppvaktar man dåvarande kommunikationsminstiern Olof palme i ärendet.

7 februari 2009

genomfördes en extra riksstämma i SKBR. Delegaterna röstade för det historiska förslaget att ändra stadgarna för att öppna Bilkåren för alla oavsett kön. Samtidigt beslutades att ändra namnet på riksorganisationen SKBR till Sveriges Bilkårers Riksförbund med tilltalsnamnet Bilkåren.

Bli bilkårist

Vill du bli Bilkårist?

Om medlemskap i Bilkåren