Skrivet den 09 januari av Bilkåristen

Det ryska anfallskriget har utmanat vår rättsordning och den europeiska säkerhetsdiskursen. Sverige i Nato kommer kräva en omstöpning av säkerhetspolitiken och artikel 3 och 5 kommer kräva förändringar av oss alla. Framför allt innebär Sverige i Nato att vi alla bidrar. Ett starkt försvar kräver mod och handlingskraft. I det läge vi befinner oss i behöver vi se frivillighet som en absolut och betrodd resurs. Jag kommer här att argumentera för vad jag tror behövs för att stärka frivillighetens status och ställning inom vårt totalförsvar.

Vi genomlever en tid där ord ska gå till handling, där vi ska agera i vårt närområde, där vi löpande ska anpassa oss och bygga upp metodmässighet parallellt med att vi fokuserar på nya målområden. Ett stärkt totalförsvar är ett lagjobb och under de kommande åren krävs betydande handlingskraft. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flertalet skrivelser beskrivit att betydelsen av frivilliga och hur civilsamhället i Ukraina har haft en direkt utjämnande effekt under kriget.

I Sverige finns 18 frivilliga försvarsorganisationer och ett starkt civilsamhälle. Hur förhåller det sig då dessa i relation till den svenska säkerhetsdiskursen?

Vid mina studier på Stockholms universitet skrev jag 2017 en uppsats där jag slog fast att risker och säkerhet behöver demokratiseras. Min poäng var, vi måste träna vår befolkning i att ta ansvar. Detta för att inte staten ska behöva ägna sig åt detaljstyrning eller detaljerade budskap i tider där beslutsfattare på nationell nivå behöver fokusera på tydliga prioriteringar och beslutsfattande vid målkonflikter. Jag använde bland annat ett exempel om åtgärder i relation till ledarskap vid risker och hot, ”Om en båt är på väg att sjunka, då ska inte beslutsfattare ägna tid och kraft åt att berätta varför en flytväst ska tas på, det blir nämligen rysligt många att berätta det för, vilket upptar tid och fokus från kvalitet i ledarskapet. Då detaljer hamnar i fokus urholkar detta beslutskapacitet i relation till beslutsprocesserna. Allra bäst är att folket själv fattar att flytvästen ska på och dessutom har förberett sig, utbildat sig, kan simma och så vidare. Det gör att en angelägen fråga för skyddet av Sverige är att träna och uppmuntra ansvar.”.

Under kommande år är vi är många som ska bidra i skyddet av Sverige och det behöver uttryckas i mål och prioriteringar. Hur ska detta kommuniceras och förankras och vad är det egentligen som lägger grunden för en stark försvarsvilja?

För att skapa försvarsvilja i ett föränderligt risklandskap behöver beslutsfattare utöver tydliga prioriteringar även uppmuntra självstyrning och stärka inre motivationskrafter hos vår befolkning. Att uppmuntra självstyrning innebär inte att säga nej till ansvar. I en tid där risker förändras hastigt i relation till värderingar kommer vi beslutsfattare behöva förstå hur ett samhälle engageras, involveras och motiveras. Inom de frivilliga försvarsorganisationerna finns en stor kunskapsmassa om hur detta genomförs rent praktiskt och en omfattande erfarenhet om hur människor engageras och involveras.

Inre motivation är bland annat det som får mig att engagera mig ideellt och frivilligt. Vid sidan av mitt arbete som kommunchef finns mitt engagemang som ordförande för Scouterna och Riksbilkårchef för Sveriges Bilkårers Riksförbund. Jag engagerar mig för jag tror att det vi gör spelar roll för skyddet av demokratin och för att jag har en klar uppfattning om vad vi behöver göra för att

skapa ett säkrare och tryggare Sverige. Inre motivation handlar för mig om att jag gör saker av fri vilja, jag vill känna att jag blir bättre på det jag gör, jag vill känna att jag bidrar till något som jag upplever är viktigt. Jag tar ansvar och jag bidrar med det jag kan.

Jag är övertygad om att inre motivation gör att vi håller ut längre i strävan att nå mål, vi är mer nöjda med våra prestationer och vi tar större ansvar för oss själva och det vi åtar oss. Min ansvarskänsla är stark och genom ideellt engagemang utanför mitt normala ”dayjob” kan jag kanalisera år av erfarenhet och bidra ännu mer.

När Bilkåren genomförde en medlemsundersökning våren 2022 visade det sig att utöver en kraftig medlemstillströmning att närmare hälften av Bilkårens medlemmar vill engagera sig mer. En av de största drivkrafterna hos våra medlemmar uttrycktes som samhällsengagemang och ”stark vilja att bidra till samhället”. Detta är något vi beslutsfattare behöver ta på allvar och förstå. Vi behöver betrakta frivilliga som betrodd resurs i våra system och agera på detsamma.

Det finns tre områden som behöver förtydligas inom ramen för vårt totalförsvar. Det är frivilliga försvarsorganisationer, unga människor samt näringslivet. Inom dessa områden finns lösningar, förslag och svar på de frågor jag ställde inledningsvis. Vad är det då för förslag/förändrade principer som främjar en utökad nationell förmåga som inbegriper frivilliga och civilsamhället?

Det vi kan lära oss av senaste tiden är att det ryska anfallskriget innebär ett hot mot vår rättsstat och ett hot mot mänskliga rättigheter. Vår regelbaserade ordning och dess förutsättningar har nu ändrats. Vi behöver revidera ett par principer enligt min uppfattning och dessa är:

Frivilliga som betrodd resurs
Det finns en stor underutnyttjad kapacitet genom frivilligheten. Vi behöver klarlägga att resursen finns och att den är gripbar. Vi behöver räkna med och utgå från att frivilliga kommer att bidra. Forskning har om och om visat på ett stort ideellt engagemang hos vår befolkning. Att viljan att bidra är stark hos både gruppen och individen. Detta måste tas tillvara på.

Medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer är dedikerade sin uppgift i totalförsvaret. De utbildas och övas för sin uppgift i totalförsvaret. De har dessutom själva valt det. Det bidrar till viktig folkförankring och ett bevis på Sveriges motståndskraft. Plikt och frivillighet ska inte ställas mot varandra – det ska ses som lika viktiga beståndsdelar i ett robust totalförsvar.

Kommuner och regioner har en avgörande uppgift inom totalförsvaret och i relation till dessa uppdrag kommer frivilliga och civilsamhälle behöva dockas på. Det är hög tid att integrera frivilliga och civilsamhället i den lokala- och regionala totalförsvarsplaneringen.

Säkra ungas inflytande
För ett starkt totalförsvar är det angeläget att tidigt involvera unga i beslutsprocesser och samtal om skyddsvärden. Dels för att begripliggöra hur försvaret av våra värderingar hör ihop med demokrati och mänskliga rättigheter. Dels för att stärka känslan av egenmakt i stunder där deras liv eller samhällets värden är under hot. En undersökning av MSB från maj 2022 visar hur samtal med unga bidrar till högre beredskap. Bland de som pratat med familjen om krisberedskap var känslan av att vara förberedd större än hos de som inte haft samtalen. Att involvera unga och stärka deras inflytande i samtal som rör totalförsvaret kan därmed vara avgörande för att tillgodose så väl det egna som samhällets behov.

Breddad säkerhetsanalys
Vi gör oss en otjänst om vi inte tittar emot framtiden och breddar säkerhetsanalysen och involverar aspekter av att bygga fred mellan människor, samt stärka det demokratiska kapital som finns i befolkningen på ett sätt som stärker ägarskap över sina liv och samhällsutvecklingen. Tilliten till våra demokratiska institutioner och samhällskontraktet måste ses som en viktig faktor i vår säkerhetsanalys.

Ett stärkt totalförsvar under de kommande åren kommer att kräva fortsatt handlingskraft. Du och jag har en avgörande roll men framför allt behöver alla parter i samhället kroka arm i arbetet med att bygga ett starkt och robust totalförsvar, tillsammans.

Vill du läsa en debattartikel på ämnet kan du klicka här

Ida Texell
Riksbilkårchef