Skrivet den 12 juli av Bilkåristen

Att börja en kurs kan många gånger kännas lite spakt. Nya ansikten och nya människor att ta hänsyn till och lära känna. Man vet att man kommer att leva tätt inpå varandra dom närmaste dagarna och funderar omedvetet på hur man kommer att fungera tillsammans och vem/ vilken tillhörighet man är i gruppen.
Man gör en s k riskanalys/bedömning fram till att ”klassens clown” gör entré, för den personen finns alltid med, och bryter isen… Skönt, nu kan man iaf inte göra bort sig mer än någon som t ex irrat land och rike runt och gång efter gång kört fel för att ta sig från punkt A till punkt B. Fast i det här gänget så behöver man inte oroa sig för att göra bort sig. Oavsett vad man kan tidigare eller vad vi gör här så är vi alla här för att lära oss och det är just genom misstagen och de ”dumma” frågorna som kunskap frodas.

Så vad gör vi då förutom att vi går upp innan solen och lägger oss strax innan vi går upp?
Studier, studier och åter studier…?

Man kunde ju hoppas det men man har allt för roligt med de man umgås med så plötsligt ser man hur klockan sprungit iväg och man gör ett tappert försök att läsa i BE-boken bara för att upptäcka att något slår en i ansiktet… Efter att boken slagit ner i ansiktet för tredje gången så ger man upp och konstaterar att det är lika bra att släcka lampan och sova några timmar innan nästa äventyr börjar.

Morgonen stundar och regnet gör sig återigen påmint. Snabb frukost och sedan iväg till lektionssalen, alla på gott humör och fulla av energi. Vi har redan börjat finna en fungerande grupp. 7 st upprymda elever i alla åldrar med ett och samma mål, och det är där vi bl.a. har den gemensamma nämnaren. Målet att få ett militärt förarbevis för bil och tungt släp. (Att man sedan kan använda det civilt är ju bara ett plus i kanten.)

Körgården står på schemat. Och hur tar vi oss dit då?! BAKLÄNGES förstås!
I med ”racerväxeln” och gasa… Om det bara vore så enkelt. Först så har någon, nämner inga namn men det börjar på S och slutat på tefan, beordrat samtliga att knyta för innerbackspegeln med en svart sopsäck och förbudet att titta ut genom bakrutan. Och inte nog med det. Nu ska vi komma på vilken sida man ska backa på oxå. (För er som inte vet så kan vi tala om att man backar i samma körfält som man skulle ha kört framåt i, dvs MOT trafiken!!!)

Fyra minibussar kör på en rad, eller ok då! Sicksackar fram på vägen i krypfart medan han, vars namn börjat på S, jagar oss med att vi ska släppa upp kopplingen, helt!!!
Plötsligt känns minibussen mer som en formel-1 bil än minibuss när den susar fram, i ca 10km/h, baklänges mot trafiken. Väl framme vid körgården, tack och lov, väntar lite manöverprov och fortfarande sker allt med R-växel i och förstås ett febrilt kopplande med vänsterfoten. Man får en känsla av att man är på en intensiv tennismatch snarare än att man kör bil för huvudet far fram och tillbaka mellan ytterspeglarna på samma vis som man ser publiken följa tennisbollen i en match.

Tro det eller ej så överlevde vi allihop dagens backövningar… Nu fasar vi över nästa steg. Ett släp med en vikt på 900kg. Men först lite mer studier och några timmars sömn!

Hälsningar från BE-gänget i Skövde