Skrivet den 05 september av Bilkåristen
Dimman kryper sakta upp från heden, en v-formad trupp gäss flyger förbi när 14 morgontrötta grönklädda bilkårister stegar iväg mot frukosten. Efter en god natts sömn för mig men för några andre kanske mindre bra laddar vi upp kroppen med mackor, fil, kaffe mm. Vissa dagar är stressigare än andra då lastbilarna skall vara startklara till kl 7.30. Säkerhetskontrollen skall vara klar samt rätt flak/containrar ska vara pådragna. Andra dagar startar med lite mer lugn då det är teori av något slag istället.
Men med frukost i kropparna, bilarna klara så hör man hur alla börjar vakna till, det skrattas, någon sjunger, andra sitter en stund i morgonsolen och väntar in uppställningen.
Dagarna varvas med teori, praktik inom teknik, körning, farligt gods och mycket mer. Sakta men säkert har man nu byggt upp kunskaper i sådant man inte ens visste fanns eller att man skulle klara av. – Vet du hur man byter däck tex? Jaja på personbil kanske men nu pratar vi lastbilsdäck. Med duktig ledning i ämnet får vår instruktör Marita oss att en efter en lossa däcket, lägga det på marken och sedan sätta det tillbaka. Något som man inte trodde var möjligt för det ser så stort och tungt ut – men nu kan jag det. Att få utmana sig själv, växa som person både enskilt och i grupp är något som är fantastiskt och det gör man på en sådan här intensiv men rolig kurs.
Vi är ett roligt och fint gäng som har nära till skratt, visst uppstår det situationer i gruppen men hittills har det löst sig. Man lever nära varandra och när pressen att klara uppskrivning och uppkörning kommer närmare märker man av en viss förändring hos en del då stressen griper tag.
Men fram till uppkörningen har vi inte bara fått möjligheten att lära oss en massa vi har även fått se och uppleva en stor bit av vackra Skåne. Tur med vädret under alla våra 4 veckor har gjort att det har varit ännu bättre. Att köra från en liten by till en annan med små fina hus och vackra blommor, se havet, se kulturminnen och mycket mer gör att värdet på utbildningen stiger ännu mer. Men att man är trött på kvällarna kan jag inte förneka. Vi får ju vara uppe till kl 23.00 men ingen har varit uppe så länge på mitt logement i alla fall. Vi släcker ner vid 20.00 och tänder smålampor, läser, ser på film, lyssnar på musik eller läser på utökad säkerhetskontroll i våra sängar.
Efter lite mer än 3 veckors praktiserande i att köra tung lastbil var det dags för uppkörning. Kvällen innan fick vi våra uppkörningstider och som jag själv misstänkte skulle det bli en väntan till eftermiddag innan jag fick visa för inspektören vad jag kunde. Förmiddagsgruppen for iväg till Lund medans vi fick stanna kvar på motorskolan och lära oss hur man bogserar. Tankarna var svårsamlade då vi fick löpande rapporter om hur det gick för våra kamrater. En efter en hade klarat sig… härligt!
Så var det dags att fara in med våran lastbil till Lund och efter lunchintag var det dags för min stridspartner att köra upp samt två andra. Där stod vi andra och småpratade på en grusplan mitt ute i ett industriområde i utkanten av Lund. Det blåste och några droppar regn delade vår väntan. Att äta lunch var inte det lättaste men några gnag på ett kycklinglår och lite ris fick det ändå bli. Energipåfyllnad är viktig. Jag andades lugnt, tänkte positiva tankar och försökte att bara vara här & nu. Klockan drog iväg något men till slut kom stunden som man har väntat på från det man sökte in på kursen – uppkörningen. En karismatisk man kommer fram och presenterar sig som min inspektör. Då så – nu kör vi! Efter mer än en timmas kontrollerande, svarande på frågor och körning i och utanför Lund var äntligen min provstund över. – Parkera där vi tog lastbilen och avsluta körningen säger han och jag svänger in vår kära lastbil intill kanten, lägger i parkeringsbromsen och stänger av.
Inspektören skriver i sitt protokoll och sträcker över sin hand och säger grattis du är godkänd!
Åh, vad härligt! Underbart – ja det bubblar inom mig och efter att vi småpratat lite om formaliteter och lite ditt och datt går vi ut till de övriga. Kramar kommer från höger och vänster. Tyvärr så klarade sig inte alla i vår grupp – två blev underkända och det gör att man vill ju trösta dem samtidigt som man själv inombords är jätteglad. Det hade varit roligare om alla hade klarat sig men de får nya möjligheter framöver och då håller vi tummarna för dem – vi har ju ändå kämpat tillsammans i snart fyra veckor mot samma mål – att ta lastbilskörkort på tung lastbil.
Lollo i Skaraborgs Bilkår
