Skrivet den 11 mars av Bilkåristen

Allas vår älskade före detta Riksbilkårchef Britt-Marie, även kallad Bmu har lämnat oss. Jag fick mottaga beskedet dagen efter och det gjorde mig mycket ledsen och nedstämd.

Britt-Marie efterträdde vår ”nestor” Ann-Mari Andersson som fortfarande än idag är en charmant, pigg och klartänkt tjej. Britt-Marie invaldes på Riksmötet (det vi idag kallar Riksstämman) november 1983 i Falkenberg och verkade som Riksbilkårchef fram till 1996 då hon avgick i Sundsvall och efterträddes av mej.

Bara något halvår efter hon tillträdde så skapade hon mottot ”Utan stenar finns inte något valv” och menade att våra stenar var våra bilkårer som byggs upp av medlemmarna. Hon syftade alltså på valvet som finns i vårt emblem och när hon myntade det så hade vi haft valvet i dryga 40 år.

Samtidigt 1994 var hon mycket ledsen över att 7 vuxna medlemmar av 13 000 hade lämnat oss! Det kände hon som ett stort nederlag.

Personligen var jag väldigt nära vän med henne och jag lärde känna henne på min första funktionärsutbildning 1981 på Karlberg utanför Stockholm. Vid uppropet så kom mitt dåvarande namn upp som då var Anne-Marie Andersson, då reser hon sig upp avbryter allt och säger ”det namnet förpliktar”. Jag fattade naturligtvis inte vad hon menade och jag tror inte ens hon själv kunde ana hur rätt hon hade men det förpliktade ju verkligen för 15 år senare var jag hennes efterträdare.

Britt-Marie var 25 år i centralstyrelsen vilket är ett kvarts sekel varav 12 år som Riksbilkårchef. Jag liknade henne vid tre djur, fjäril, buffel och till viss del orm. Som fjäril fladdrade hon elegant runt bland oss alla och förmedlade sin tro på vår organisation. Buffel fick hon lov att vara vid behov d v s när det måste talas om för omvärlden att vi finns. Orm vid behov för ibland måste man vara mjuk, följsam, smidig och klok när dialog förs med våra uppdragsgivare. Då räcker det inte långt att vara vacker och sminkad för att få förståelse.

Britt-Marie hade en otrolig energi, var aldrig rädd för att hugga i även om det var tunga saker att lyfta. Hon var otroligt peppande människa som fick oss bilkårister att känna oss som de mest viktiga personerna i hela Sverige. Alla blev vi också förvånade över hennes minne för medlemmars namn det var imponerande.

För mig personligen var hon en kär kompis och vän och under våra år i Stockholm kom vi varandra väldigt nära. Det har varit svårt att skriva detta för det finns så många positiva minnen att sortera ur men allt får bara inte plats. Jag tror dock att många av er ”äldre” kan hålla med mig. Jag tänker också på hennes make Sören och sönerna Björn och Jonas som inte bara har förlorat det jag beskrivit utan också en maka och mamma samt en sammanhållande varm länk i familjen.

Tack Britt-Marie för att jag fick förmånen att lära känna dej!

Anne-Marie Medin