Skrivet den 10 juni av Bilkåristen

Den uppmärksamma läsaren av denna blogg har ju under några år kunna läsa om de olika kursstegen som jag gått för att bli bandvagnsinstruktör. ÄNTLIGEN kan man ju nu utropa när man kommer till en bandvagnskurs och får äran att ta dessa oskrivna blad till blivande bandvangsförare och lotsa dem genom sin utbildning.

Efter nästan 25 veckors utbildning står man nu där och skall med hjälp av det man lärt sig kunna hjälpa dem i sin lärprocess och sen göra en bedömning av hur det gått. Och det är lika roligt som jag trodde. Alla dessa härliga engagerade människor som väljer att lägga tid och kraft för att bygga vårt frivilliga försvar, som kämpar på även när det är motigt. Ibland för kallt och ibland för varmt, ibland för tidigt på morgonen och någon gång för sent på kvällen. Men nästan alltid med gott humör. Till detta fyller vi på med lite härliga kollegor som kämpar på med ett fantastiskt stöd när man nu kommer som ny och har massor av frågor hur allt ska gå till för att bli så bra som möjligt.

En process har kommit en bra bit på väg där jag fått möjligheten att utvecklas, både som pedagog, förare och människa. Sen att jag på vägen fått en mängd nya vänner (och någon enstaka som kanske bara kan räknas som bekant 😉 ) är ju en fantastisk bonus. Så på väg hem från min andra kurs som instruktör passar jag på att skicka ett stort tack till alla er som på olika sätt hjälpt mig på vägen med kunskaper, livserfarenhet, stöttning och inte minst familjens stora tålamod.

Och så hoppas jag att vi syns där ute i kursvärlden, ni blivande bandvagnsförare, nuvarande instruktörer och du som också vill hänga på och göra motsvarande resa.
Håkan Ferner, Bandvagnsinstruktör från Kronobergs Bilkår